Har ni som har Twitter läst något i @vardagssexism:s flöde? Eller något från @everydaysexism för den delen? Jag följer båda och känner lite dubbelt. Å ena sidan vill jag få bli upprörd, känna igen mig, tycka att alla män är förbannade svin som inte fattar hur man beter sig för att jag tror att det är bra. Det är bra att veta att det inte bara drabbar mig och att när saker drabbar mig så är de inte okej. Det är inte okej för någon att ropa olämpliga förslag eller fula ord efter någon annan, inte okej att tafsa, inte okej att komma med sexuella inviter hur som helst, att förminska någon pga kön. Aldrig någonsin och det är alltid den som gör det som ska skämma, trots att skammen ofta i sådana situationer känns mest hos offret.
Men samtidigt blir det där väldigt jobbig läsning. Det tar ju fan aldrig slut! Det är en enda outtömlig källa på skit eftersom den här typen av beteenden sker hela tiden, dag in och dag ut, mot alla möjliga kvinnor världen över. Och männen som utsätter dem för sexism i sin vardag är allmänna vanliga män i alla former, storlekar och åldrar. Deprimerande men sant. För jo, det är främst kvinnor som utsätts och de utsätts av män.
Kan inte ens räkna hur många gånger jag själv råkat ut för samma vardagssexism. Haft män ropandes något efter en när man går förbi för att sekunden senare när man inte svarar ropa ”hora”, ”bitch”, ”slampa” eller liknande efter en. Blivit tafsade på lite varstans både på fullpackade bussar/tunnelbanetåg och på krogen. Haft manliga kunder när jag jobbade inom restaurang som skulle ”skämta” om en eller komma med diverse inviter för att sen bli arga när man inte var intresserad. Haft manliga kollegor som låtit blicken vila obehagligt länge på en för att sen ge någon sliskig kommentar om ens kropp och utseende eller som bara inte kunnat låta bli att ta på en under tiden de pratat med en. Så sent som igår så bytte jag tillslut plats på pendeln hem från katthemmet för att mannen jämte satt och pressade sitt ben mot mitt och när jag flyttade på mig ut mot mittgången kom hans ben efter. Har råkat ut för samma obehagliga situationer om och om igen. Allting som jag har räknat upp nu är händelser som är vansinnigt otäcka, som kränker ens integritet och får en att känna sig väldigt utsatt och illa till mods.
Värst är väl som sagt att det händer hela tiden. Man är nästan van att det är så här det är. Man försöker freda sig så gott det går och man biter ihop och skakar det av sig för man vet att det inte var sista gången det hände. Kommer det någonsin bli ändring på det här? Kommer män någonsin förstå att deras ”skämt” alternativt ”komplimanger” fan inte är uppskattade utan att det kan hålla sina åsikter för sig själva? För det är det som oftast är ”ursäkten”. Men hallå jävla surkärring, du får väl tåla ett skämt! Eller: Fast det var så klart bara menat som en komplimang, han gillar väl dig!
Så faan heller! Byt humor för fan och tryck in i huvudet att min kropp är min och inte en allmän jävla ägodel som vem som helst får tycka till om eller ta på. Så känner jag.
Men ja, man kanske inte ska läsa de där inläggen på Twitter så ofta. Ibland behöver man kanske en paus, för gud vad alla jävla män som inte kan uppföra sig står mig upp i halsen just nu!!
gutterflower.home.blog 