På jobbet har vi haft ett samarbete under hösten med ett annat företag. Det har varit ganska kämpigt eftersom företag inte levererat enligt vårt avtal, utan materialet de ska ta fram har blivit väldigt försenat. Allt har tagit otroligt lång tid och vi är nu 1,5 månad efter i tidplanen. Det ställer till en väldigt massa problem för oss som har en massa mer som ska hinnas med inom ramen för projektet som inte kan påbörjas förrän deras jobb är färdigt.

Jag är inte en konflikträdd person utan jag är ganska ärlig och rak. Behöver jag ge negativ feedback för att något jobb inte är tillräckligt bra så gör jag det. Ibland är man nöjd, ibland inte och det är inte så mycket mer med det, liksom. Försöker självklart lägga fram det på ett artigt och trevligt sätt, finns ingen anledning att vara elak, men tydlighet är viktigt. Så att man kan komma vidare och få ett bra resultat i slutändan.

Nu närmar vi oss slutet, och filmen plus broschyren de ska ta fram börjar närmar sig färdigt skick. Tack och lov! Men igår fick min chef lite nog av allt strul som varit så hon skrev ett väldigt upprört mail till företaget. Vi fick ett väldigt långt, upprört svar fullt av bortförklaringar med budskapet att förseningarna egentligen är vårt fel. Högst oklart hur det kan vara vårt fel men jaja. Det vart väl en, i och för sig oproffsig, försvarsreaktion på min chefs arga ton.

Själv hade jag aldrig uttryckt mig som min chef gjorde i sitt mail. Jag är alldeles för diplomatisk och tycker att informationen ofta landar bättre och att man får en bättre dialog om man anstränger sig lite för att hålla en god ton. Framför allt blir det lätt extra hårt när man skriver saker, jämfört med om man pratar med någon, så i skrift får man tänka igenom väldigt noga hur man formulerar sig. Sen ska man ju dock ändå kunna vara vuxen nog att säga att; ”Ja, vi har brustit vad gäller deadline och det ber vi om ursäkt för” när man har det. Det här med att skylla i från sig har jag svårt för, och jag tycker att det är ett oacceptabelt beteende i jobbsammanhang när man uppenbarligen har misslyckats med att leva upp till ett avtal.

Iaf så fick jag det härliga uppdraget att svara på deras långa svar eftersom min chef skulle iväg på möten. Gud vad knepigt det är att formulera något som bemöter deras anklagelser samt förklarar vår ståndpunkt och våra åsikter kring deras insats, men som samtidigt är artigt formulerat så att man inte eskalerar situationen till en stor konflikt. Vi är ju inte klara ännu utan ska fortsätta att arbeta ihop i samma projekt även framöver och det kommer ju inte fungera om relationen helt skär sig. Ville vara tydlig och rak, men ändå lugn och pedagogisk. Mycket trevligare än vad min chef var i sitt mail men ändå inte få henne att framstå som ”den onda”. Vi håller ju egentligen med varandra, min chef och jag, bara att vi uttrycker oss olika. Svår balansgång ibland att få avvägningarna rätt. Framför allt när man liksom blir inkastad i en mailkonversation som man själv inte har startat…

Tillslut var jag ändå nöjd med mitt svar och skickade iväg det, så nu får vi se vad för reaktion vi får. Min chef tyckte att det jag skrev var bra iaf, men det viktigaste är ju hur det landar hos företaget. Förhoppningsvis kan vi komma vidare på ett bra sätt. Det är sjukt vad sånna här problem tar energi! Senaste veckorna har det varit så jäkla mycket strul med det här företaget och det ska bli så jävla skönt när det här projektet är över, alltså. Det är så jobbigt när samarbeten inte fungerar! 😦

Så jag känner mig rätt trött nu. Slut i huvudet av att oroa mig för fortsättningen på den här konflikten. På hur vi ska lyckas avsluta det här projektet på ett bra sätt. Att jag har jobbat över alla dagar hittills den här veckan har inte hjälpt till heller direkt. Känner mig helt slut i kroppen. Idag måste jag försöka komma iväg när jag slutar!

Tur att det är fredag imorn. Snart helg! ❤