Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så har jag en aning problem med mitt ena knä. Det vänstra knät har i hela mitt liv varit extra ömtåligt och jag har alltid behövt tänka mig extra noga för vad och hur jag tränar för att inte få ont i det. Insåg tidigt att asfalt inte fungerar nåt bra för mitt knä. På mellanstadiet spelade vi mycket fotboll på rasterna i skolan och när stora grusplanen var tagen av nån annan klass på rasten innan vi hann dit fick vi spela på lilla landhockyplanen som var asfalterad. Hade alltid ont i knät efter att vi spelat där. Knät tål liksom inte stötarna som blir av hårda underlag. Likadant har jag aldrig kunnat springa på löpband utan att få ont. Tidigare sprang jag på dom iaf, envis och korkad som jag är, men sen hade jag svårt att gå ett par dagar också.
Dock brukade det gå över ganska så snabbt tidigare och var jag bara försiktig, typ sprang bara i skogen och hade stötdämpande joggingskor så var det lugnt. Det krävdes att jag gjorde sånt som jag vet att jag får ont av för att det skulle strula liksom. Annars var det lugnt.
Nu senaste halvåret har det dock sett annorlunda ut. Knät har blivit mer och mer känsligt och nu känns det som att jag knappt kan göra någonting utan att känna av problemen. Kan inte jogga ens i skogen (som fungerat hur bra som helst hela hösten) utan att direkt få ont bara efter nån kilometer. Gör jag squats för ofta på gymmet får jag ont. Jag sprang nerför en trappa här om dagen för jag hade bråttom till tunnelbanan – och då fick jag ont i knät. Så irriterande att hela tiden behöva vara försiktig och inte kunna göra det man vill. Har inte kunnat springa nåt alls på hela semestern för i början av sommaren när jag försökte fick jag så ont att jag haltade i flera dagar efteråt. Kunde inte röra knät alls utan vansinnig smärta. Saknar att jogga i mitt naturreservat!
Mina föräldrar har tjatat på mig i massa år att jag borde kolla upp knät. Mina ben är olika långa så mamma har varit orolig att det är det som ställer till problem och att det ska påverka höfter och rygg också så småningom. Jag som hatar att gå till läkare överhuvudtaget (ja, vem tycker det är speciellt roligt?!) har skjutit upp det hela tiden. Liksom inte fått tummen ur att ens kolla upp vart tusan man ska vända sig.
Men nu minsann! Nu har jag tagit första steget och bokat tid hos en ortoped. Han ska kolla igenom hur jag står, springer, hur knä och fötter belastas osv. Kommer få massor med tips om exakt vilken typ av skor jag behöver för att det ska bli bäst för min kropp och förhoppningsvis kan han säga vad det är som gör att jag får så ont hela tiden. Skulle det behövas kan jag också få remiss från honom till en läkare eller till röntgen eller så. Ska bli skönt att verkligen få det här helt utrett nu! En gång för alla liksom. Så jobbigt med smärta och problem som konstant återkommer. Framför allt när det blir så här jobbigt som det varit det sista och vad som helst i princip kan få problemen att dyka upp.
Så håll tummarna att ortopeden är bra! Har aldrig varit hos nån tidigare. Och så klart att dom hittar vad som är fel och som gör att jag får ont. Får vänta nån vecka innan det är dags men det är skönt att ha en tid satt nu så man vet att det faktiskt blir av. Borde väl ha tagit tag i det här för flera år sen…








