Vi är ju bara tre personer som arbetar heltid på mitt jobb. En hel massa människor som har undervisning på våra olika utbildningar men de är inte här när de inte har lektioner. Den här veckan är min ena kollega, C, i Oslo och jobbar. Det var alltså tänkt att jag och G skulle vara här och jobba. Nu fick dock G en hjärtinfarkt i helgen (tack och lov mår han bra nu, han hann in till sjukhuset i tid) och kommer därför vara sjukskriven ett tag. Jag är alltså ensam på jobbet hela veckan.
Å ena sidan får man gjort väldigt mycket när man är här själv, och jag har en jäkla massa att göra dessutom. Men samtidigt är det jäkligt tråkigt att inte ha nån att fika med på förmiddagen eller äta lunch med. Inte heller nån att småprata med under dagen eller fråga om saker. Det är väl det här som är det värsta med att vara en organisation med så få som jobbar från börjar; att man är väldigt sårbar om det händer nåt med någon. Förhoppningsvis är han tillbaka snart igen dock. Får hålla tummarna!