Hemlängtan

Igår när jag fyllde år ringde min syster och sa grattis. Hennes äldsta passade på att sjunga Ja må hon leva och lillskruttan som fyllde 1 i september sa Attis. Dom blir så vansinnigt stora!!! Fick sån himla hemlängtan där på tåget på väg till jobbet. Det här är det värsta med att bo i Stockholm när de bor i Göteborg. Att inte kunna ses hela tiden. Ta en spontanfika, kunna ta barnen på en egen utflykt, inte kunna vara barnvakt. Ungarna växer ju så galet snabbt. Ännu svårare att hänga med när man inte ses i vardagen utan bara någon helg då och då.

M, som är 3,5 år, pratade massor där på andra sidan luren om att de så klart skulle åka och hälsa på mig eftersom jag fyllde år. När man fyller år bjuder man ju alltid in alla på kalas. Det mest självklara i världen för ett barn liksom. Åh gud vad roligt det hade varit om de kom och hälsade på! Hittills är det bara jag som åker till dom. Min syster har aldrig varit i min lägenhet. Hon var uppe och hälsade på en gång precis när jag flyttat upp till Stockholm men det var innan hon fått barn. Blir ett tag sen alltså.

Efter jul åker de allihopa till Chile i två månader. Min syster sa till lilla M att de kanske kunde åka och hälsa på mig i vår sen efter att de kommit hem. Hoppas verkligen det kan bli av för det hade varit så himla roligt! 🙂 Jag håller alla fingrar och tår.

Man vill ju typ bara äta upp den här lilla skrutten! Bilden togs på A:s 1-årskalas. 🙂