Besviken

Tror inte bara det är jag som vaknar fullständigt uppgiven över att det är så mycket som 13% av befolkningen i det här landet som gått på SD:s ljug och rasistiska smörja. Ojojoj vad valresultatet kändes i magen! Och inte på ett bra sätt. Är ledsen och tom och arg, allt på samma gång. Så många människor i världen som drabbas av krig, tortyr och förföljelse men ändå tycker folk att det är bättre att dom dör i sina hemländer än kommer hit, jobbar och betalar skatt. Hur fan kan man resonera så? Det är människor vi pratar om. Inte + eller – i nån jävla budget. Förövrigt går vi plus på invandring om någon fått för sig nåt annat. Vår befolkning skulle minska och landet skulle inte fungera om vi inte hade invandring. Vem tänker du ska finnas för att ta hand om dig när du blir gammal?? Vilka ska jobba i sjukvården, i skolorna, bära upp det här landets ekonomi?

Nej, usch och fy. Att bara bunta ihop all de där jävla 13% och skicka dom till krigets Syrien, stänga gränserna och se till att de inte kan ta sig därifrån är en jäkligt lockande tanke just nu. ”Nej nej, alltså det är bättre att hjälpa er på plats, hörni.” ”Men vad fan!! Vi dör ju här borta, hjälp oss tillbaka till Sverige!” ”Njaaa, vi tänker inte riktigt så. Vi ger lite småpengar till UNHCR istället. Det är mycket smidigare för oss.” Kanske blir lättare att fatta då, när bomberna haglar runt omkring en, att det där är ett helt jävla orimligt sätt att resonera på. Lätt att vara bekväm och säga ”Släng ut dom” när man sitter i sin jävla medelklasssoffa i trygga Sverige och har det gött. Fy faaan, säger jag bara.

Är det någon SD-sympatisör som halkar in här och läser så hoppas jag fan att du har vett att skämmas!