Utvecklingssamtal

Har precis fått veta från min chef att vi ska ha utvecklingssamtal på fredag. Eller ja, hon frågade om jag hade möjlighet att ha det då och jag sa ja. Jag har jobbat på mitt jobb i tre och ett halvt år nu (herregud, är det så jävla länge??!) och trots att tanken är att man ska ha ett utvecklingssamtal om året har jag aldrig haft ett enda. Kanske lite dags nu alltså… 😛

Vi har ett frågeformulär att utgå ifrån under samtalet och jag tänkte börja förbereda lite. Blir dock sjukt nervös inför det här när jag läser frågorna… Jag är en sån där som inte har några problem alls att prata om arbetsuppgifter och själva jobbet i sig, men när det kommer till hur saker känns, och hur man trivs etcetera, blir det så himla personligt och då blir jag direkt obekväm. Så var det när jag pluggade också. Pratade gärna om kursupplägg, en uppsats jag skrivit eller ett ämne, men så fort man kommer in på hur jag känner och mår och sånt… Blä! Vet aldrig vad jag ska säga. Får istället kämpa mot instinkten att fly iväg från hela situationen. Vill inte nödvändigtvis dela mina ärliga känslor med vem som helst alltid. Framför allt inte personer man har en mer professionell relation till. Samtidigt vill jag inte ljuga.

Kan inte sätta fingret riktigt på varför jag tycker att det är så sjukt jobbigt att prata om den här sortens frågor med andra. Det bara är det. Jag kommer nämligen jättebra överens med min chef och vet att hon är mån om att jag ska trivas, så det handlar inte om det. Men det blir nog att försöka klura ut en medelväg här som känns okej, tror jag. Mellan att vara någorlunda ärlig men ändå hålla de flesta frågorna på lite avstånd ifrån mig och att utelämna sånt jag inte tycker hon behöver veta. Det hjälper liksom varken mig eller min chef att jag berättar att jag inte ser några utvecklingsmöjligheter på jobbet utan håller utkik efter annat exempelvis. Hon vet bristen på utvecklingsvägar lika bra som jag och kan inte göra nåt åt det, så det är bara onödigt om hon ska gå runt och oroa sig för om och när jag kommer sluta. Det är lite grann en avvägning vad man vill dela med sig och inte, och hur man formulerar olika saker. Får nog sitta en del med det här och tänka igenom saker och ting ordentligt…