I fredags var det ju midsommar. Inledde dagen genom att ge mig ut och springa på morgonen. Började springa förra sommaren och har haft som mål att kunna komma runt 1 mil utan att dö på kuppen. Har under ganska långt tag sprungit en 5kms-runda och får helt okej tider på den nu. Har länge funderat på att börja försöka satsa på milen istället men när jag väl har varit ute och sprungit har jag liksom hela tiden nöjt mig med vanliga rundan. Bekvämlighet är svårt att bryta även fast jag har känt att orken för en mil har funnits i kroppen.
Iaf, i fredags tänkte jag att nu jäklar! Jag ville iaf satsa på att orka en mil och blir jag tvungen att avbryta tidigare än så så får det vara okej. Men jag ska definitivt springa längre än 5 km. Och vad tror ni inte händer?! JAG SPRANG EN HEL MIL!!!!! 🙂 Wiiiiiihoooooooo!!! Och för att vara allra första gången jag springer en mil så blev det en rätt bra tid tycker jag. 1 timme och 12 min. Gaaaaaaaalet!! Det här trodde jag inte för ett år sen om jag ska vara ärlig. Då orkade jag knappt springa 100 meter… 😛
Så härligt!! Vart riktigt stolt över mig själv. 🙂 Nya målet nu är att springa milen på under 60 minuter i höst. Det känns inte som ett omöjligt mål alls faktiskt. Heja heja heja! 🙂
